Jag trodde verkligen att jag att jag skulle pika, när jag fick barn. Men icke, jag fortsätter att sväva nere i "mörkret"......

Ibland önskar jag så jävla mycket att hjärtproblem en i släkten skall drabba mig nu. Men va där det för sport?

Jävla dagar, förbannad vare ljust som träffar oss.

Jag vet knappt hur jag ska formulera mig, jag vet inte ens om grammatiken är korrekt. Men ärligt talat skiter jag i det.

Det är ofattbart, surrealistiskt, ja allt känns rätt upp och ner. Att pendla mellan lycka och glädje, till total hopplöshet och tomhet. Men min kärlek till dig mitt älskade barn och min underbara fästmö, kan inget ändra på. Tänkte min älskade att vi har blivit föräldrar, att nått vi trodde skulle vara en omöjlighet, fram till förra året. Men nu är du här hos oss och vi älskar dig vårt hjärtegryn. Jag hoppas vi alla får uppleva många underbara år tillsammans och se tillbaka på livet med glädje.

Ett år fyllt av tråkigheter, 15 års vänskap kastad åt skogen och diverse annat strunt och skit. Ska nu bytas ut mot glädje, å ljuva glädje. Som rubriken antyder är det alltså en 12 års längtan jag haft som snart når sitt slut :) jag är så jävla glad att jag ska få dela denna glädje med min själsfrände och underbara kvinna <3 de har hitills varit 5 händelserika år på alla sätt och vis, både bra och tråkiga stunder. Men jag byter inte bort dem för nått här på jorden! Jag vill tillbringa hela mitt liv med dig och snart även med det bästa som två älskande kan få. Jag ska nämligen bli farsa!!!!!! :') när du berättade trodde jag mitt hjärta skulle slå sönder av lycka. I juli ska vi på ultraljud och kommer då förhoppningsvis få se vårat lilla mirakel <3

Kommer nog skriva mer när det närmar sig!

Leus hertan minat <3 Anna <3

Mitt hjärta, min själ och mitt liv. Bara den enorma fantastiska glöd du skänker mig, genom att komma in i samma rum, att med ditt söta leende titta på mig eller dina smått djävulusiska planer får mig att smälta en miljon gånger om. Och jag är så glad att jag fick möjligheten att odödlig göra mina känslor för dig ♡

Har starkt börjat ifrågasätta vad fan en vän är. För flera av mina så kallade "vänner" har huggit mig i ryggen och inte verkat bry sig mer om det. Och nu känns det mer o mer som att jag kan börja avlägsna mig från de andra i denna skara, med några undantag. Har inte vart nån höjdar start på det här året och stödet jag behövt från mina "vänner" har nästan eller HELT varit bort blåst. De som är jävligt underligt, är att under en annan mörk period i mitt liv var de alla VÄLDIGT angelägna om att stötta och få mig att må bättre. Men nu som sagt ser man inte skymten av nått sånt. Istället har de bytts ut mot häcklande och utfrysning. Känner mig jävligt less på alltihop och de är bara tack vare en enda person som gör att jag orkar fortsätta detta eviga pulsande i skit. Jag älskar dig så ofantligt mycket och du ger mig tröst i min dystra värld. Jag hoppas våra drömmar blir sanna och vi får de vi alltid har drömt om, du och jag.

För dem som stod mig närmast engång, känns nu mer mest som främlingar.

...A dagger in my heart...

Blotta tanken på att allt rasar samman, är oroväckande. Vänner va fan är det, de finns inte tydligen. Nej bättre att dra en dolk och köra den i ryggen på min vän...

TACK! de gjorde verkligen mitt år. Jag mådde inte dåligt nog... Finns en människa som betyder så mycket för mig, som jag klamrar mig fast vid, och tack vare henne lever jag än, detta skit liv, hon är min stötte pelare, i en oändlig värld av ilska, avsky och förtvivlan. Mitt hat för denna värld kommer aldrig dämpas, min avsky för människan kommer aldrig släckas. Du tömmer mig på livs energi, Jag skall hata dig tills min svaga låga dör ut, tills jag drar mitt sista andetag kommer du vara de jag avskyr. MEN du kommer aldrig bräcka min kärlek för min ÄLSKADE Anna Tack Anna för att du finns Tack Anna för att du är min OCH tack Anna för att du finns här för mig för utan dig hade jag gett upp för länge sedan Du är mitt hopp och livskraft, mitt ljus i en tunnel av evigt mörker.

Kört en bantningskur denna vecka och de har ju inte vart nån promenad på rosor direkt. Jobbigt från första minut.

Bara ätit ~500kcal om dagen i flytande form. Och är man som mig ett redigt matvrak så rimmar det jävligt illa. Aja bara hoppas man kommer i någorlunda form iaf, sen kan man skippa denna skit. (Suktar så efter vanlig mat)

Vinter skog 2014! här kommer jag!

Allt känns så jävla tungt nu och tankemönstret spinner på i samma gamla bana. Hur länge ska jag orka? hur länge står jag ut? Var tvungen att ta en låång promenad igår kväll för att försöka rensa skallen, men lyckades inge vidare med att tränga ut mörkret.

This dreadful emptiness,
The cold, cold world.
You slammend the door on me,
you locked me in the cold.