Jag vet knappt hur jag ska formulera mig, jag vet inte ens om grammatiken är korrekt. Men ärligt talat skiter jag i det.

Det är ofattbart, surrealistiskt, ja allt känns rätt upp och ner. Att pendla mellan lycka och glädje, till total hopplöshet och tomhet. Men min kärlek till dig mitt älskade barn och min underbara fästmö, kan inget ändra på. Tänkte min älskade att vi har blivit föräldrar, att nått vi trodde skulle vara en omöjlighet, fram till förra året. Men nu är du här hos oss och vi älskar dig vårt hjärtegryn. Jag hoppas vi alla får uppleva många underbara år tillsammans och se tillbaka på livet med glädje.

 

Annelie

17 mars 2016 13:45

Slumpade fram din blogg och fann detta gudomligt söta...

GRATTIS till er båda,,, ni har verkligen fått ett hjärtegryn.

Ta hand om er,, och NJUT tiden går fort, tyckte inte det var länge sedan min son var liten,, men det är visst 23 år sedan..!!! :o//

Våriga & Soliga hälsningar
Annelie

http://gifta6570.bloggplatsen.se

suicidalpenis

18 mars 2016 12:56

Tack, han kan verkligen charma en. Just nu kämpar vi oss igenom att inte få sova (båda är vana att sova länge) men sen hoppas jag att man kan börja njuta. Tyvärr känner jag att jag inte kan ge han 100% kärlek som han förtjänar, då jag bråkar med min ångest och depression jag haft en längre tid. Men när han ler mot en finns inget annat än ändlös kärlek. Ja tiden går sannerligen fort, för fort.

Vänliga hälsningar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Jag trodde verkligen att jag att jag skulle pika, när jag fick barn. Men icke, jag fortsätter att sväva nere i "mörkret"...... Ibland önskar jag så jävla mycket att hjärtproblem en i släkten skall drabba mig nu. Men va där det för sport?   J...

Ett år fyllt av tråkigheter, 15 års vänskap kastad åt skogen och diverse annat strunt och skit. Ska nu bytas ut mot glädje, å ljuva glädje. Som rubriken antyder är det alltså en 12 års längtan jag haft som snart når sitt slut :) jag är så jävla glad ...

Mitt hjärta, min själ och mitt liv. Bara den enorma fantastiska glöd du skänker mig, genom att komma in i samma rum, att med ditt söta leende titta på mig eller dina smått djävulusiska planer får mig att smälta en miljon gånger om. Och jag är så glad...

Har starkt börjat ifrågasätta vad fan en vän är. För flera av mina så kallade "vänner" har huggit mig i ryggen och inte verkat bry sig mer om det. Och nu känns det mer o mer som att jag kan börja avlägsna mig från de andra i denna skara, med några un...

Blotta tanken på att allt rasar samman, är oroväckande. Vänner va fan är det, de finns inte tydligen. Nej bättre att dra en dolk och köra den i ryggen på min vän... TACK! de gjorde verkligen mitt år. Jag mådde inte dåligt nog... Finns en människa ...