Jag kan nästan se det framför mig nu, hur jag sitter där i ett mörkt nersläckt rum i ett hörn och bara stirrar.

Röster som ekar i huvudet, upprepande. Samma mening om o om igen.

JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALENJAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN  JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN